Kristina Lugn föddes i Tierp, och bodde under några år i Skövde där hennes far, Robert Lugn, var officer vid pansarregementet Skaraborgs regemente. Modern Brita-Stina Lugn var lektor.
Kristina studerade i Uppsala. Samma år som hon tog sin magisterexamen, 1972, gav hon även ut sitt första verk, diktsamlingen "om jag inte". Därefter följde en lång rad diktsamlingar, dramatiseringar och andra texter under närmare 50 års tid fram till hennes död.
Hon satte gärna lite skruvade och udda titlar på sina verk, till exempel Bekantskap önskas med bildad äldre herre, Hej då ha det så bra, Två solstrålar på äventyr, Mannagrynspudding med saftsås och Det vackra blir liksom över.
Under sitt vuxna liv blev hon Stockholm trogen och var gift och skild två gånger (med Bror-Ivan Johansson respektive Bengt Herulf). Tillsammans med Mons Montelius fick hon dottern Martina som även hon är dramatiker.
1997 övertog hon det konstnärliga ledarskapet för Teater Brunnsgatan 4 efter vännen Allan Edvall. Här hade hon fri tillgång till en scen där hon både satte upp egna pjäser och andra program. Bland annat gjorde hon en scenshow som hon kallade Seg kväll med Lugn. Här blev hon kvar fram till 2011.
2006 blev hon invald på stol nummer 14 i Svenska Akademien, ett uppdrag hon värderade högt och behöll till sin död. Hon tyckte till och med att hon fick en slags famlljegemenskap i den kretsen. Under akademiens kris 2018 valde hon att inte kommentera händelserna utan förhöll sig neutral och stannade kvar på sin post.
Kristina Lugn har genom åren tilldelats ett stort antal priser och utmärkelser, bland annat Tidningen Vi:s litteraturpris (1983), Sveriges Radios Lyrikpris (1991), Piratenpriset (1997), Stiftelsen Selma Lagerlöfs litteraturpris (1999), Ferlinpriset och Tage Danielsson-priset (båda 2000), Bellmanpriset (2002), Natur & Kulturs kulturpris (2006), Gustaf Fröding-sällskapets lyrikpris (2007), De Nios Stora Pris 2011 och Karamelodiktstipendiet 2014.
Poeten och dramatikern Kristina Lugn räknade sig aldrig som folkkär, ändå blev hon med tiden mycket omtyckt. När hon fick frågan varför, svarade hon att ingen ville vara som hon.
– Det inger trygghet att se ett haveri gå omkring. Ett haveri i galaklänning. De tänker: kan hon klara det så kan jag också. När jag dör kommer människor att känna: kunde Kristina Lugn dö så kommer jag också kunna det! (Citat från personporträtt i Dagens Nyheter 2014)