Anna Sjödahl föddes den 16 augusti 1934 i Göteborg. I sin konst och sitt liv kombinerade hon en klassisk skolning med en vilja till anarkistiskt uppror och politiskt engagemang. Redan 1958 var hon med och startade Aktionsgruppen mot svensk atombomb. Hon anslöt sig även tidigt till kväkarna, en fredskämpande och icke-hierarkisk rörelse med rötter i England.
Efter studier på Konstfack och Konsthögskolan och med ensamt ansvar för fyra små barn, gjorde hon 1966 sin debututställning, vid 32 års ålder.
Sjödahl blev en stark röst på 1970-talets feministiska konstscen. Konstnärligt redovisade hon kämpandet och svårigheterna att hinna med arbetsliv, skapande, föräldraskap och att samtidigt hänga med i samtiden. Hon ville synliggöra det osynliga och visa att det privata är politiskt och allmängiltigt. Gjorde några parafraser på kända målningar av manliga konstnärer, Munch och Picasso. I hennes bilder var kvinnorna och deras vardagsliv huvudpersonerna. Fokus satte hon på kvinnan som den utsatta, inte mannen.
I utställningen Mitt alternativ –Var Dags Liv 1973 i Konstfrämjandets galleri, valde hon att göra en installation – eller som hon själv beskrev det ” söla ner lokalen”. Tillsammans med sina bilder installerade hon, i galleriet, sin obäddade säng, högar med barnens kläder och en överfull byrå som svämmade över, allt från det egna hemmet. Tiden var mogen för ifrågasättande av samhällets normer och konventioner och utställningen möttes av övervägande entusiastisk kritik.
Sjödahl bjöds 1977 in att delta i ett treårigt projekt som sammanföll väl med hennes egna intressen och tankar inom ett annat område: människans förhållande till vetenskapen. Det var Arbetsmarknadsdepartementet som initierade ett forskningsprojekt med uppgift att undersöka konsekvenserna av datorisering på arbetsplatserna. I bilderna från den här tiden kan man utläsa hennes resonerande kritik men samtidiga fascination av vetenskapen som något hårt och styrande. Något som fjärmar människan från handens kunnande och erfarenhet. Hon fortsatte flera år in på 1980-talet att fundera och arbeta vidare med frågor kring motsättningar mellan kvinnligt och manligt, natur och kultur eller vetenskap kontra sinnlighet.
Under det sena 1980-talet gav sig Sjödal in på en inre, poetisk resa med stora målningar iscensatta i Uknadalen, mellan Östergötland och Småland, men med titlar lånade från Iliaden och Odyssén. Här hade Sjödahl och livskamraten Tomas Thente, som var konstsnickare, haft sin sommarateljé från början av 1970-talet. Under 1990-talet fortsatte hennes konstnärliga resa in i den egna familjens historia med bland annat tecknade porträtt av morfaderns fyra systrar, alla nunnor.
Sjödahl tycks ha känt sig närmast instängd i sitt framgångsrika 1970-tal, hon skrev senare om hur ”70-tal” blivit vad hon kallade både ett begrepp och ett hatbegrepp. Dels kunde klassificeringen fungera som ett journalistiskt hjälpmedel, dels kunde den ses som uttryck för viljan att fortsätta använda konsthistoriska sorteringsinstrument:
”Som bildkonstnär framstår alla dessa termer som förytligande, det är ju en del av uppdraget att lyssna fram sitt eget ärende. Jag tillhör ju dem som inte anser mig stå utanför tiden men ofta har ett fruktbart disharmoniskt förhållande till den.”
Sjödahl författade genom åren flera uppsatser och artiklar i fackpress samt medverkade i olika samlingsskrifter, hon arbetade som assistent på A-sektionen på Kungliga Tekniska Högskolan/KTH och som professor i måleri på Umeå Konsthögskola.
Sjödahl avled allt för tidigt, bara 66 år gammal, den 22 april 2001.